đŒ
Satt jag tyst vid hennes sida, hon, vars hjÀrta var som mitt,
redde hon med mjuka hÀnder ömt vÄrt bo,
hörde jag mitt hjÀrta ropa, det du Àger Àr ej ditt,
och jag fördes bort av anden att fÄ ro.
(Dan Andersson)
Satt jag tyst vid hennes sida, hon, vars hjÀrta var som mitt,
redde hon med mjuka hÀnder ömt vÄrt bo,
hörde jag mitt hjÀrta ropa, det du Àger Àr ej ditt,
och jag fördes bort av anden att fÄ ro.
(Dan Andersson)
Kommentarer
Skicka en kommentar